För jag kunde se dina tårar rinna ner ifrån dina

så sprängdfyllda trötta röda ögon

på dina nu så röda kinder

Och ner tårarna sen lämnade dina kinder så fanns det

inga hinder för dem att landa i ditt knä

Ja, jag undrade vad som hade hänt, men ville inte störa dig

eftersom du hade det där ansiktsuttrycket

som om att du bara ville vara ifred

Och då kan man inget annat än att respektera det

Så jag gav dig bara en vänlig blick innan jag fortsatte

att gå min väg

för att sätta mig lite längre fram i vagnen..

Jag såg nog att du grät där du satt på tunnelbanan!

Ken Cassel
10/9-2012