Mannen i fågeltornet
Fruktade ej döden

Det var kärleken
Han fruktade

Att inte få älska den han älskade
Han såg ner, skymningen
Smög fram

Den svarta himmelen
Skulle snart fälla sina tårar

Hans tårar var slut
Himmelens tårar skulle tvätta honom

Han minndes en långhårig man
Mannen var han själv

Hans hjärta slog för kvinnan
Hans ögon vilade på

Barnen slet i jackan
Familjen åkte aldrig dit mer

Tystnaden infann sig
Regnet föll