surret från små små saxar strilar in genom trumhinnan
det bruna långa håret rinner av tillsammans med känslan av att vara bunden

frihet finns inte på riktigt i denna värld, den är tillika tiden bara en illusion

så står hon framför badrumsspegeln och håret rinner av henne
som tid


och frihet


orkar inte vara bunden längre till någonting alls

kanske därför det tog slut


en uttjatad sista vers som spelats alldeles för många gånger förut
hon visste väl det skulle bli såhär








när ska hon lägga av att agera efter hennes förbannade infall?