han ligger stilla så stilla

betraktar

mättnaden dröjer sig som en kvarlämnad rest av dunkla skugguppfyllda tomrum efter en svunnen förundring över evigheten som aldrig nåddes

som en glömd längtan
som en gömd dröm undan allt som förstör och förkrossar det fagra

rörelsen är minimal
allt kan försvinna under ett blinkande ögas osedda glimt

alla minnen som dyrbart slagits in

så han ligger stilla
så stilla och spar på krafter

bertraktar
det stora i det lilla som blev kvar