"Namn Nog Nämnd" nerstegdes nyligen av

en nova norrifrån, med norrsken i nacken;

en nåjd, nitton år. Hen var naken, med en

näckros i handen, en nyckelpiga nyfiken,

nigande på bladet.


En njutning i novembernatten, i dess

nermörka;

i den nersläckta, nordliga nådens natt.

Närheten av henom- nära inpå naggande,

nålande med njutningens nålar- nerväxta

grenar hos dem nådde nya höjder,

ville ut på nya nejder.


Deras noder närmade sig nonexistensen,

nekande nonchalansens normalitet och

normernas tvärsäkra nobless : nyfiket,

nära, naket...


Någonstans i nuet det mest njutningsfulla

för dessa nordstjärnans barn, någonsin-

nedfall av nebulosa i novembernatten-

nedom njutningens nåd få lyssna på

naturens nocturne- det var inte för sent

att leva.