Förflutet, förslutet
i en rosenprydd liten låda
i en illaluktande soppåse
I magtrakten, hjärtat, fingrarna, huden
Fötterna går ifrån
Händerna klamrar fast

Tankarna förlorar sitt fotfäste
minnena bryter den uråldriga isen
När allt löses upp
och Pandora öppnar sin ask
när Bacchus trevar frenetiskt efter sot och aska
Och man andas in
dofter, känslor, kärlek, hat
När allt regnar ner och när allt skiner opp
när man ser allt
när man ser inget

När man förstår så många himlar
och blir en liten smula klokare
När man kommer lite närmare nuet
och kan slappna av