Jag har en knirrande korgstol i ett hörn
En natt hörde jag att det knirrade till
Och där satt plötsligt du

Du sa att jag skulle berätta om oss
Du var rädd att få höra att du bara
Varit en illusion

Men att ha näsan i dina bruna lockar
Var inte en illusion
Och inte heller dina jämna tänder
Eller våra sagostunder, våra skratt

Minnen lever sa jag
Och du log så korgstolen knirrande
Ända in till grannen

Det var inte en illusion
Att vi somnade pussellagda!
Inte heller att jag alltid pratade
Mitt i en härlig kyss

Men du vet, min näsa saknar dina lockar
Och idag
Till min förvåning
I min djupaste saknad
Satte sig en fjäril på min näsa

Det var inte heller en illusion.