Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

308. Höst




Hösten är här
Jag hör vingar
tona bort i fjärran
Tanken fortsätter sin färd
mot vita stränder
Jag måste släppa taget
och våga falla

Jorden skall minnas mig
som ett multnande löv om hösten
Min smärta finns ej mer
min ångest är borta
Nu väntar vila för min kropp
i det mjuka varma mörkret




Fri vers av Maria T
Läst 292 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2012-09-14 19:25



Bookmark and Share

  La Magnólia VIP

Mycket berörande ...
2012-10-07

    maija tuori

Berör ..
2012-09-30

    ej medlem längre
Vackert vemod som samtidigt är fullt av förtröstan på att marken ska ta emot det fallande och multnande lövet och sluta det till sig när det söker sig ner mot den väntande förlösningen och vilan. Vingarna tonar i fjärran, ångesten är borta, smärtan finns inte mer, och allt som existerar är den stora friden som sakta sprider sig ut i den en gång plågade kroppen. Och jorden minns. Mjukt och sammetsvarmt omsluter det väntande mörkret all den tid som har varit så att man kan se tillbaka på livet med glädje innan man beger sig ut på den långa färd som blir ens sista. Jo, visst är det höst nu och dagarna börjar sakta att ge vika i det stora kretslopp som är vår tillvaro. I den här texten anar jag dock en stark känsla av lugn. Dikten är mjuk och varsam, och samtidigt som där finns en tillfredsställelse så uttrycker den också en djup tillit som överlåter sig till något så mycket större som famnar, lyfter och bär.
2012-09-16

    ej medlem längre
Ja, va fin..
2012-09-16

  anits VIP
Mycket starkt och berörande skaldat
2012-09-15

  Bibbi VIP
Just nu längtar jag intensivt till den dagen att ha nått målet.
2012-09-15
  > Nästa text
< Föregående

Maria T
Maria T