jo, jag måste ju medge att mamma blivit mycket mera avslappnad i sällskapslivet efter återuppståndelsen. frisk och rosig myser hon omkring i sin röda klänning, umgås med unga släktingar, låter dem hjälpa till med disken och montera trappräcket. vi är nästan som jämngamla, fast jag är mera sliten.

det var ju faktiskt pappas idé det där med att vi tvunget skulle ut och fika i båten, bara för att visa upp den. en eftergift åt de gamla brackiga konventionerna. så fick han också stiga upp i ottan och rensa den från gammal fisk.

men jag känner mig fortfarande särbehandlad. de övervakar mitt halva glas vittvin och nickar menande. själva sitter de i badrummet och flamsar, skickar mig efter blåsyra för att blanda mjölkdrinkar. jag hittar förstås inte flaskan. mamma lyfter ner brännvinet i stället med ett leende. inte får jag delta i festförberedelserna heller.

jag har väl skrapsår i pannan  om jag vill. försök hjula på en singelgång själva så får ni se hur det går. eller spela skrapnos. och jag har en mobil med spräckt ruta men den är aldrig på och jag kan inte numret. jag lovar att sätta på den när jag ska ut och djuphavsdyka.

men det ska jag ju inte.