Det är natt, oändligt rart
och i skyn, alldeles stjärnklart

Madde, Gustav och jag
halvligger utomhus, hållandes varandras händer
blickar ut över ett oändligt stjärnhav
Räknar stjärnor som sig i skyn tänder
en efter en

Madde ser snart ett stjärnfall
gör en tyst önskning
Gustav ser det ena efter det andra
Det är rött, det är gult, det rör sig
inget följer, för honom, en färdig mall
Ber tyst att han får ha kvar
den vidsynthet han har

Så uppenbaras ett ljus i öst
växer till ett gigantiskt klot
och poff, försvinner till ingenting
Vi sitter förundrade över detta fenomen
i ömhetens betryggande sken
Barnens händer värmer mina så ömt och mjukt

Vi är tillsammans i dessa oändligt värdefulla ögonblick
Jag tackar för alla fina stunder med dem jag får
och de jag fick

© Gabrielle Laurèntzen