Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Bara lite befrielse i ord.


Slutet på en idioti

Jag sitter uppkrupen i en tröja

En varm väl-luktande tröja

Från en vacker pojk

Vars andetag en gång gav luft till mina ömmande lungor,

Vars värme skyddade mig när jag i min 45kg's kropp fick frostskador,

Vars händer plåstrade mina karamellfärgs-röda handleder.


Men inte längre.


Nu sitter jag endast uppkrupen i den för enkla anledningar.

Jag lånar alltid hans kläder, men jag lämnar alltid tillbaks dem,

När de inte längre luktar av honom.

Jag trodde inte han visste,

Tills meningen kom då jag lämna tillbaks en tröja och han fråga om jag ville ha en ny, jag sa att det inte behövdes;

"Vänta, jag ska rota i min garderob."

"Det är lugnt, du behö-.."

"Du sa en gång att du sover bättre i dem. Vänta lite"

Han log det där småsnea diskreta lilla leendet.


Jag vet inte när du någonsin kommer låta fjärilarna i magen lugna sig.

I två år har du låtit dem sprattla omkring där inne, och de skulle inte förvåna mig om de blivit fler.

Det känns så.



Det är så lätt att skriva om dig, trots dina fel.
Trots dina rätt.

I slutet av dagen är det alltid upp till mig själv hur jag mår.

Men det skulle vara en lögn att säga att ditt leende inte spelade sin roll.




Fri vers av Caiisa
Läst 146 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2012-09-19 23:57



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Caiisa