ingen sa någonsin att jag skulle bli tom
den dagen jag blev "frisk" ingen sa någonting
om att inte längre passa in
alla de år jag sov sönder och en evighet jag
inte minns

det gör förbannat ont att se er ,
ni från mitt tidigare liv
för ni är ett pussel av förstörda bitar
och jag passar ej längre in

antidepressiv. depressiv. fucking fri.


det känns
som

jag har försummat mina barn sovit sönder tusen sängar, har en sjö av gråt som aldrig vill storma. jag är förbannad på trasiga minnen och närhet som slogs ur mina händer. sommar vinter höst och någon jävla svår vår.
fuck you livet vill jag skrika.

gråta tonårssorg, vuxen som jag är
omfamna trasig liten flicka, hon bor i mitt bröst. om jag inte vore så rädd för henne.
hon är så ful
liten, smutsig, och dålig.

i skam vrider jag mig jag kastar upp skuld på golvet en svart sörja
men jag vet hur frihet känns. jag vet hur jag lyfter från golv.
känner den finaste glädje och kärlek vill älska er alla.

men vem i helvete är jag , skriket rullar inombords
medicinen har jag kastat inga block finnes mer.
ett eget pussel det som skall bli mitt liv