Utefter gatan skyler dunjackor vår hud
vi bär vårt avstånd utanpå
och överbefruktade porer skriker förtystade efter längtan
mellan husfönstrens insyn och spegelbilder
som andas i varandras munnar
och lyssnar på röster från caféerna och butikerna
sökandes efter bekanta ansikten

vår skrikande längtande hud

mellan orden syns sprickorna
i speglarna
i orden mellan mun och tynande hud
medan solen kastat sin skugga på gatan;
den tar bakvägen mot skymningen
lägger sig tungsint på torget
som är tyst och ödsligt och tomt
utan staty, utan marknadsstånd, utan hud
med en längtan som skriker från tomma bänkar
där den skymmer.

Det gråmörka drar fram över himlen
ett regn börjar falla.
Vi börjar gå
tunnas ut
förtunnas till vatten
rinner mellan stenarna
gapar mot himlen
och ekar i tomma speglar.

Inne i husen står trapporna tysta.

Minnesstenar täcker gatan
skrikande hud
vår glömska.
Vårt korta minne
flyr, falnar
vårt minne bleknar.