Sårbarheten
Bräckligheten
Likt en regndroppes färd ner längs
Det klorofyllgröna bladet
Ner till jordens yta
Den bördiga
Fuktiga marken
Din sårbarhet –
den göder
den befruktar.
Längs den lena, mjuka, lätt fjuniga
Kinden
Rinner du.
en droppe.
en tår.
Så vacker.
Så klar.
En livets gåva.
En essentiell själ.

Styrkan
Ljuset.
Blommandet
Så gudomlig.
Så magiskt makalös
Lysande likt solen
Färggrann likt fjärilen
Utvidgande och flygande likt fågeln med dess fjäderlätta vingar.
En storhet.
Det är du.

En konstnärssjäls djup
Det själsliga djupet
Den innerliga estetiken.
Äkta och ren
Böljande med regnbågens skiftande färgskala, med
Åskandets muller, regnets smattrande
Mänskligt naturlig –
Solskensbarn likt barnet av dimma, regn och frost.

Sorglöshet och likgiltighet
Melankoli.
Uttryckslöshet.
Funna i dina anletsdrag,
i de sköra, enerverande och plötsliga ryckningarna
samtidigt så full av uppriktiga känsloyttringar
Så uttrycksfulla.
Expressionismens ängel
Konung.
Samtidigt så dold
avvikande
återhållsam
med en spindelvävs mystik
Samtidigt så öppen, så fri
och så vågad – frisläppt

Hämmad med restriktioner, begränsningar, hinder, motgångar
Samtidigt så
ohämmad, utan restriktioner, obegränsad, utan stenar och väggar, med framgångar.

Så dödlig
Samtidigt så evig
Och inristad i historien
Med naturen, i universum.

Så vacker du är.
Du inser inte hur
Idyllisk
Eftersträvansvärd
Du är
Höjd upp i skyarna.
Upphöjd.
Vid den utbredda horisonten
Med rosablå skimrande himmel och gult sken
Solens strålar

Jag uppslukas av dig
förundras,
fascineras,
förblindas
beundrar dig djupt.
Trollbinds av din magik och mystik.
Din själagåva.
Att ge så fint av din själ.
Att sprida sådan spänning
Stämning.
Sådana vibrationer.