Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tröst och trygghet - barnet i mig

Att hitta en behaglig tillvaro att finna sig i
i denna värld av så mycket ondska och snällhet
är svårt
för det kan vara så svårt att finna det där mellan-landet av ondska och snällhet
Den atmosfär av blandningen av ondska och snällhet som man kan hantera

Just nu har jag en känsla av att jag skulle behöva vaggas in i en annan värld
en modervärld
av tröst och trygghet
där jag kan tillfredsställa mitt lilla nyfödda jags behov
där det inte är svårare än så
lite kärlek helt enkelt
närhet, ömhet
hjälp till förståelse av omvärlden och varför den ser ut och fungerar som den gör

för ibland,
eller snarare för det mesta förstår jag verkligen inte
eller egentligen förstår jag nog, men önskar nog att jag inte förstod
det skapar för mycket otrygghet att förstå varför människor är så sjuka
man vill inte förstå dem

för man är inte alls lik dem,
ändå förstår man dem
med tanke på att världen är sjuk
det finns så mycket psykologisk läsning att tillgå

tröst och trygghet
jag behöver det
barnet i mig hanterar inte världen just nu
barnet i mig vill stänga ute allt och alla
av rädsla
av fruktan
av förakt
för att skydda mig själv och min redan sargade själ
för att skydda den från att bli ännu mer sårad och skyddad den från traumatisering

***

Så snälla vagga mig någon?




Fri vers (Fri form) av jamming223
Läst 405 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2014-08-30 19:00



Bookmark and Share


  Drömfångare
Jag gillar sättet du skriver på. Meningarna är raka och tydliga. Ändå bär de på något så mycket djupare - smärta; otrygghet; gråten från ett litet barn som vill bli tröstad i en vaggande famn. Det blir rakt på och starkt på samma gång.

Och den sista strofen slår ner som en blixt i hjärtat.

Dels av medkännande, dels av förståelse. Världen är en sjuk plats, jag håller med dig. Där finns människor som gör en illa. Och ibland är det allra lättaste att stänga dem ute.

Samtidigt är det just bland dessa människor som trösten finns. Rätt som det är hittar du den. Hos någon annan, eller till och med i dig själv. För världen är oförutsägbar, det är det som gör den så sjuk. Men också det som gör den vacker.

Det enda jag egentligen kan säga, är att du gärna får låsa om dig och unna dig lite ensamtid. Det behövs faktiskt ibland. Men stanna inte där. Du kommer våga dig ut igen. Även om det kanske inte känns så just nu.

För om det är något jag har lärt mig under åren, så är det att trösten finns där ute. Speciellt om man letar efter den.
2014-09-03
  > Nästa text
< Föregående

jamming223