Tårar.
Renande?
Läkande?
Flera stjärnor i natthimlens mörker
Gnistrande
Vilken ska jag följa?
Vad försöker de säga mig?
Tårarna rinnandes nerför kinderna
Så öppet sårbar
Så synligt ensam
ståendes i himlavalvets mörker
med tindrande ljuspunkter
vad försöker de signalera mig?
vilken är astrologin -
den överjordiska matematik
som jag ska lösa
och följa?
finns lösningen överhuvudtaget?
Sargad
Splittrad
Står jag
I mörkret
Svävande
fötterna ej längre på den så jordnära marken
ett täcke, en svepande luft
kväver mig
Något inom mig skriker
"Hela mig!"
och jag söker efter ett svar på frågor som
Var ska jag få hoppet ifrån?
Var finner jag tron?
Inombords gråter jag
Av sorg?
Av lycka?
Jag vet inte

Det enda jag vet är att det enda jag kan följa
i detta nu
är stjärnorna
rymden och
universum
i denna stund är det min enda räddning
att blicka utöver jorden
och försöka förstå dess komplexitet
låta mig själv
transformera mig själv genom lagar som jag inte har förmågan att förstå
naturens och universums lagar -
färdas på en yttre resa
samtidigt
som jag beger mig iväg igen på den ständiga färden,
fortsätter den inre själsliga resan
som
ständigt snurrar i min egen lilla värld
förnyar mig
återskapar mig
Det är det min värld kretsar kring nu

I mina tankar och inom mig väntar jag på stjärnfallet
Stjärnfallet som tar mig någon annanstans
Mina sinnen ska tränas i att förstå tecknen som signaleras till mig
Vidskepligheten tar över mig
när tiden mer och mer ger bevis på, och utrymme för, ödets effekt
tillfällets inverkan
och ögonblickets mirakel
nuets gåva
när sammanträffanden
blir så läskigt vanligt förekommande
samtidigt så spännande
med denna för mig tidigare ovanlighet
först nu ser jag dem
några få tecken
universums stjärnfall finns där
alltid
ändå så väntar jag fortfarande på det
söker efter det