När jag var barn var jag en vild fågel. Jag tvättade mina händer i floden och sov med vargarna. Himlen var ljusgul och apelsinerna som växte på träden blodröda. Runt min hals hängde silverhalsband som trasslade ihop sig. När jag sov om nätterna så strödde John Blund stjärnstoff i mina ögon.  När det regnade så stack jag ut tungan för att fånga regndropparna på tungan. När jag var barn så vägrade jag att äta ärtor för att det påminde om rymdvarelser. Barnet lärde sig namnet på alla blommor och planeter. Jag höll min mamma i handen och kände mig sammanlänkad med världen. Min mamma älskade mig över allt annat. Jag älskade när mamma kallade mig ”sin alldeles egna lilla ponnyfjäril”. Och en hel värld av färger lös under ögonlocken när jag blundade. På dagis vek vi papperssvalor som vi hängde upp i träden. I svalan skrev jag mitt namn. När himlen var blå så sprang jag så snabbt jag kunde över gräset och skrek rakt ut i luften av ren eufori. När det regnade stampade jag så hårt jag kunde i vattenpölarna. Jag speglade mig och sjöng framför spegeln och låtsades vara allt och inget. Min själ var ren från de sorger som vuxna bar i sitt bröst, varken döden eller livet skrämde mig. Jag frågade mig själv varför jag var född här och inte där, hur många människor som föddes i sekunden och varför jorden var rund, om detta universum kanske bara var en vattendroppe på ett blad i ett annat universum?  När jag fyllde sex år fick jag ett trollspö i födelsedagspresent. Jag övade varje dag på att använda mina magiska krafter och hittade på olika trollformler.

Min pappa fanns bara på fotografier och hette Hubert. Han bodde i ett land långt bort och jag brukade föreställa sig att det enda hon behövde göra för att komma dit var att gräva ett tillräckligt djupt hål i marken. Så jag grävde och grävde och grävde. En dag bestämde jag mig för att rymma hemifrån för att kunna gräva klart det där förbannade hålet. jag hade till och med lyckats övertala min bror att följa med .Vi rymde en tidig morgon innan mamma hade vaknat. Jag kommer aldrig att glömma känslan av att gå där hand i hand med min bror under den mörkblå morgonhimlen med hjärtat dunkande som en virveltrumma i bröstet.  Trollspöet hade jag packat ner i min rosa babieryggsäck, man visste aldrig när man kunde behöva lite magi…