Det är först när du står framför parkeringsplanets grå hissdörr som du kommer dig för att undra vilka kläder du har på dig. Matchar de? Är de rena? Sitter de rätt? Hissens diskreta pling när den når källarplanet kommer lägligt och du skyndar in till spegelväggar, tråkjazz och lysrörsljus. Innan dörren har stängts bakom dig har du rättat till tröja och kjol och är i full gång med att försöka få ordning på håret. Din hy är blek och mörka ringar kring ögonen gör att det ser ut som om du inte hade sovit på flera dygn. Men ditt smink bor konstant i din handväska nuförtiden, just för att kunna måla över din ohälsas spår närhelst fasaden börjar krackelera. Vant smetar du på rätt hudfärg, lite ögonskugga och just när hissen plingar igen för att berätta att du är framme, drar du de sista penseldragen med mascaraborsten. Yttre friskhetstecken är återställda för att slippa frågor om hur du mår. Du tycker inte om att behöva ljuga.

Det första du gör när du kommer in på kontoret är att gå och hämta en kopp kaffe och fråga en kollega, som du redan har frågat alltför många gånger, om en cigarett. Helst skulle du vilja gå ut igen genast, men du vet att det syns och du är redan försenad. Du förväntas jobba, men du kan inte fokusera på någonting alls, så du låtsas istället. Du får ta igen det senare under dagen, kanske hoppa över lunchen och stanna kvar sent. Det skulle du egentligen behövt göra ändå för att hinna med, förstås, och tänker bestämt att imorgon ska du minsann komma i tid, hoppa över lunchen och stanna kvar sent och verkligen bli klar. Det skänker lite lugn att tänka så, fast att du vet att det inte finns någon som helst chans att faktiskt bli klar - arbetsuppgifter fylls på mycket snabbare än du kan få dem uträttade.

När du har stirrat på datorskärmen i en timme och kaffekoppen är tom, går du ut för att röka. På vägen in kommer du att fylla på kaffe igen, och det kommer du att fortsätta med hela dagen. Över lunchen när du inte äter och på kvällen när alla andra gått hem, tills du inte längre kan fokusera alls igen. Och du kommer inte alls att vara klar.