Ett hjärtslag, det första, och så är jag åter i köttet. Överrumplad, som alltid, av dess begränsande hud.

Muskler att nyttja. Nervbanor att forma genom hjärnans vindlingar. Sinnen att tolka.

En liten stund har jag innan tiden tar över, innan jag glömmer mig själv. En liten stund av evighet. I denna stund söker jag henne, hon som är min moder, och ser allt vi kommer att dela: omsorg, värme och motsättningar. I denna stund, just nu, försöker jag lämna avtryck i denna kropp. Så att den jag nu blir, blir jag. Jag föds, lever och dör.

Och vänder sen åter till mig själv, större än den jag var.