Har jag mött en själ?

När man möts som själar, känner man då en sådan intensiv känsla av att vara fäst i ett starkt, ursprungligt, primitivt band till denna person?

En förbindelse.

Ska mötet verkligen kännas så sammanflätande – som att man korsar någons vägskäl.
Life path
Som att man båda är på väg någonstans i olika riktningar och sedan
Plötsligt…

så befinner man sig i samma.
Tillsammans.

För stunden
För ögonblicket.

Är det så jag ska känna?
Får jag känna såhär?

Jag blir knäsvag.
Fumlig
Tafatt.

Det är pirrigt,
Virrigt
Och jag ryser.

Jag hänförs av den nervkittlande, sinnesförvrängande stunden och ögonblicket.

Känner psykisk och fysisk
Attraktion.

Lockas.

Vad är det som händer?
Ska jag besvara och möta denna
Obehagliga och ovana, men samtidigt
Sköna, lekande och utforskande sanning?
Vad den nu är?

Jag är förvirrad och splittrad som vanligt.

Ska jag delta i spelet?
Jag vill inte svika någon.
Såra någon.

Det gör ont,
Men känns samtidigt skönt.
Jag har varit så rädd för det här.

Ska jag chansa – ta lite risker?
Jag vill inte bli dissad.
Bara bekräftad och älskad.

Men det kan jag inte begära och kräva av någon.
Jag har ju bara mig själv och är van vid att vara en ensligt, ensamt vandrande själ.
Som får finna tröst i mig själv…

Åh, jag kanske är kär i någons själ?
Någon som är som ett magnetfält
Och som drar ner mig på jorden.
Får mig att stå på mina fötter
igen
Och ger ny mening i mitt liv.
Får mig att se nya ljusglimtar – nya färgklickar, nya ränder, vågor av allt vackert.

Men vem var det som snuddade vid mig? Berörde mig psykiskt och vidrörde mig fysiskt? Var det denne någon?

Dennes själ?

Denna omtänksamma, ödmjuka, snälla och goda själ som jag hänförs av?
Var det i sådana fall meningen – avsiktligt? Var det meningen att jag skulle känna mig så vidrörd – så bekräftad för min själ?

Eller var det bara på skoj – som en lek?

Var det bara jag som upprymdes av översvallande känslor och ett myller av tankar när jag blev vidrörd eller kände denne någon också det – lika intensivt och lika overkligt, en överjordisk kärleksfull känsla?

Varför är det så svårt att förstå, veta, tolka och avläsa sanningen?
Sanningen bakom all tecken,
Signaler
Och intentioner?

Var finns den och finns sanningen verkligen?
Vad var denne någons sanning – kompisen min?

Beröringen, snuddningen och rörelsen.
The move?
Vad betyder den?

Någon, jag ber dig – var tydligare…

Är det en kram ämnad för min själ, en pilbåge i mitt hjärta
Eller är det rakblad för att beskära min armar,
knivar för att rista i mitt hjärta? För att krossa det?

Söndertrasad,
osäker
Förvirrad.
Väntar jag på det rätta svaret.

Den äkta sanningen.
Den som Någon sitter inne med.
Inte bara illusioner av den.

Vad är detta – en sanning eller illusion?

Som en livets gåta vakar den över mig, förföljer mig
Mystisk och nästintill intetsägande.
Sanningen…

Svårtolkad.

Du är högt upp i skyarna
Du är vid horisonten.
Du är långt borta.
Du är så speciell.
Så upphöjd.

För mig behöver du inte vara något mer än du redan är.
Du är komplett.
Ingen förändring behövs.

Jag gillar dina fläckar och dina svagheter och respekterar de,
Förstår de.

Jag älskar din styrka.
Din själfulla utstrålning.
För mig är du storartad.

Jag skulle inte kunna föreställa mig någon bättre.
Vad har du att förlora, undrar jag?
Jag kan inte se något annat än framgång.