Det var igår. Jag såg vad hon i förbifarten hade gjort. Hon sålde också sin sånglärares musik, lektioner där hon själv sjöng chakra. Åh, det kan inte vara sant. Har hon blivit så djup? En smått berömd och omvittnat komisk ådra som på notens fjärde slag var socialdemokrati. Som där hemma var Labour. Ringde efter att ha lockat i 5 minuter. Hon lät saknaden ljuda...

Kallades den så? Blåregn bro i droska och åska. Så ock grindarna med de många steariner jag hade satt upp till hennes minne på lunden. Den gången misstog hon sig och klantade till det rejält. Men de var ju där de var. Ja, de var här på plats. Lika verkliga att ta på som hennes ord.

Han är helt ogenerad. Pratar öppet om var man efter intervjun ska vakna med sin hippa image. Drog-ångest. Att när de andra beställde in seafood ville han ha germansk mat. (Och... Då var det minsann okej). Det flöt på som en grädde och en ursäkt, ja varför stod han där till att börja med, egentligen?

Hon blev rädd för det hon såg, och det syntes på hennes hopsjunkna utseende där hon var - vid eldslickade, eldtunga väggen där hon brukade sitta som en säck. Hon var rädd att pojkvännen en dag skulle dyka upp och komma tillbaka. Hon nattdrömde det. Hon blev beroende av aspirin.

På sistone blev det så att medans de var i det stökiga rummet (där det låg hennes gitarrer, impulser) låg där någon. Det var hon van vid. Där låg någon och sov. Eller rummet där hon hörde dig kräkas. Anna plus Astrid sov tillsammans i sina nattlinnen och alla gav varandra kärlek, det var fint. Även om det bara var i hans stora fantasivärld. Och i deras verkliga lägenhet.