de som känner henne vet att hon är en gåta

hon slängde ofta med sitt röda hår, och de frågsamma ögonen

det var svårt att sätta fingret på vem hon var och vad det var som skrämde henne
kanske den våg av kaos hon orsakade i alla nya rum hon gick in i

en ängel för vild för att kallas ängel
hon njöt av det

hennes leende var nymfomaniskt
främlingar föll som furor
så djävulskt vacker att allting lyste i hennes närvaro

hon var en gåta, svår att genomskåda trots sin genomskinlighet
hon var ett allt som hade sin begynnelse i ett intet
en fem miljarder år gammal cell
född hungrig vid stranden till genesarets sjö

ett embryo till en katastrof
ett utdöende
ett liv
en kärlek

ritual union - och trummorna pulserade av en urkraft i henne
de vilda hårtestarna dansade i luften
ingenting liknade henne

hennes ögon ägde den typen av allvar man bara finner på kyrkogårdar
steniga, stenade, grå
de höga kindbenen vassa som rakblad

jag drömde om ett bröllop med henne på en äng av violer
hon var väldigt väldigt vacker

och här står jag nu
med endast bitarna av mitt krossade hjärta kvar

och de minnen av Alice jag har