man tappar fotfästet totalt
springer runt i ett hjul
allt man skriver blir banalt
man uppfattas som jävligt ful

ett äckligt koncentrat
en form av ensamhet
lever med en apparat
ett så kallat vårdpaket

i en ensam bur
min vän vet inte bättre
han skrattar förtjust
han fyller snart trettio
alla tomma ting
som fyller hans huvud
allt han gjorde var en uppoffring
innan han fyllt tjugo

det handlar om val
det finns för många
man begär svar
men får aldrig några
en lidande form
en sorglig skatt
det blir en slags norm
att begrava allt med ett skratt