natten svärtar nuet

rinner ut i dagen

genom pupillerna

som om "om"-et var bortblekt

fanns inga omskrivingar

ett här, ett hem, ett nu, ett du

köttet kardas ihärdigt

om (och) om igen

allt är ett minne

ansikten flyter på kognitiva rullband

alltet domnar bort och staplas som drivved

man lägger det döda alltet i lådor och stämplar dem med OM

alltet inkapslat i  "om"

om om om om om om omo mo m om om o m o m o m o  om

om om om om om om om om om om om om

ett efteråt

stranden är öde

ingen dansar där

(förutom de svarta fåglarna)

och ser du då hur barnet vänder sitt leende ut och in?

hur alltet förbyts till sepia

förvandlas, försvinner, förstörs

om du är så förstörd varför visar du det inte då?

allten rinner ut ur lådorna 

marken vibrerar av skenljud av dig och din röst

ett leende har fastnat på storbildsskärmen

skrattet ekar över den folktomma sandstranden

bara bränningarna och ditt döda skratt lever kvar

jag är ett kadaver i svart klänning
döden brukade klä mig

du bor kvar här
fastän jag har (fördrivit) dig så många gånger

köttet kardas ihärdigt
kvar blir skelett

en slutgiltig brand
en sista förintelse och utplåning 

ett före