Besökte deras bänk som en
krigsveteran årligen besöker
begravningsplatsen.

Går på människoben genom
tiden. Den tid som stannat av
just då.

Ben vandrar så likt och olikt. Hans
av spänstig karaktär. Hans skådespel
så lik en likvaka på film.

Hans glöd så fallande och så synlig
i ett visst sken.

Som en människas sorg. Den som
tiden inte trollar med.

Två solar som dog. Dödade varandras.

Vid samma tid vid
samma plats.

Det som hotat föll tillbaka på
den som hotat.

Stoltheten
lika livskraftig som

sårbarhet var kommunicerad
Hans dold.

Att ta emot kropp.

Träffar honom gör insikten.
Med sådan tydlighet att allt i
jämförelse står avsides.

Allt står väntades bredvid.
I
den hand som

Fastnar. Mitt i rörelsen. Vid
samma tidpunkt varje höst.