Det finns faktiskt ingen ro att finna för denna stund,
Mitt huvud har flytt hem till havsdjupens dolda lund
Knotorna knakar, kroppen kryper i kryptans sal.
Fokus förgås, fantasin flödar framåt, vad har vi för val?

Mina drömmar lever ett sällsamt cyniskt liv
När skall jordskorpan öppnas och tvinga oss till ett kliv?
Solrosen viner i vinden vid vaktportens knut
När vaknar vi ur drömmens rike, när tar natten slut?

Öppna ögon vaknar vid tidens ände
Varpå den vresiga verkligheten sin ensamhet sände
Trofast läggs handen där ingen vilar
Och dess tomma plats illvilligt tillbaka smilar