Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Den sanna glöden

"Vi fortsätter dö, tills det att vi börjar leva,
tiden är den kniv som skär sin reva,
vi ser, men vi förblir ack så blinda,
att allt är ej guld det som tindra.

Den kropp som är varm, skall bliva kall,
i kaoset av livets ständiga sönderfall.
Vi tål ej att stanna, att vänta stilla,
döden håller om, men livet vill illa.

Blinka, ögonblicket har redan passerat förbi,
likt ett korn av sand i timglasets harmoni,
det faller utan hänsyn till vädjan eller bön,
lika säkert som att döden väntar utan lön.

Vi är alla fångade, i tidens obönhörliga flöde,
att vi bliva sand i slutet är allas vårt öde.
Fall levande, tills andetaget är blott döden,
det är gnistan, den enda sanna glöden."




Bunden vers (Rim) av Marcus Gabriel Fors
Läst 156 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2022-04-06 15:37



Bookmark and Share


  Ninananonia VIP
Rytmiskt, djupt och väldigt bra tycker jag.
Och visst är det levande i din dikt den sannaste glöden....

2022-04-06

  Marita Ohlquist VIP
En bra och tankeväckande text som stimulerar tanke och känsla.
2022-04-06

    Emmeline
Tänkvärt. Livet och döden. Strävan och längtan. Och tiden, fast och flytande.
2022-04-06
  > Nästa text
< Föregående

Marcus Gabriel Fors
Marcus Gabriel Fors