Under den mörkaste himladal,
flaxa, flaxa nattvinge sval,
flyg in i vår famn,
och kraxa, ditt namn.

Elden slår mot djupet upp,
att jaga oss över stjärnors grupp,
häxa, häxa flyg din kvast,
flyg du tills du tas fast.

Det är vad de skrek till oss,
försvinn, schas, kasta loss,
nattvinge, nattvinge, de vill oss illa,
så låt oss slå rot och stå här i natten stilla.

För vi är många när de är få,
för vi kan trolla och med bockfot slå,
dansa, dansa eld ni bygdens barn,
tills era ben brister från dansens kvarn.

Se nu tystnar dansen och ropen,
se nattvinge en blick ack så snopen,
blod till jord, blod till jord, är ert pris,
ni eldens barn som påtvingar ert praxis.

Natten skall snart åter råda,
korpöga ser och detta vill beskåda,
Valborg tystna, Valborg brinn ut,
dansen föll stilla när pulsen tog slut.