Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Det som bliva kvar

"Andas i takt med eldens knaster,
blicka inåt mot dessa våra laster.
Av mänskligt hjärta, våra händer,
i skuggorna vi vrider dem och vänder.

Andas in en kall bris från natten,
som fyller kroppen likt vatten.
Av evig själ, våra minnen bestå,
i takt med känslan vi ej kan undgå.

Huvud mot huvud, våra tankar förråda,
eldens sken som flackar och allt beskåda.
Av järn vi blöda, och fylla himlens bägare,
i askan sprakar våra kroppar utan ägare.

Inte en länk saknad i vår kedja,
inte en gnista i den kärlek som svedja.
Av glöd är vi, varma tungor som viskar ord,
i mitten av ett massivt skrikande lustmord.

Men även varma tungor bliva kalla,
hur mycket de än bönar, ber och befalla.
Av skarpare stål, finns de som hugger tag,
i oss fortsätter hugga, gång på gång, dag efter dag.

Huvud mot huvud, i skuggan av denna skog,
hand i hand, vi fångar nog ögonblicket alltnog.
Av oss skall endast minnen bliva kvar,
i enstaka gnistor när natten råda stjärnklar."




Bunden vers (Rim) av Marcus Gabriel Fors
Läst 137 gånger
Publicerad 2022-04-06 15:46



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Marcus Gabriel Fors
Marcus Gabriel Fors