Han hittade inte rösten hos
marionetterna han styrde,

I nattens dröm stod nutidens
frälsningscentraler utvikta i grön
neon, SATS och Franzén L.
uppfästa på en boardingtavla
på Arlanda, destination ödeland.

Han hade beslutat sig för att resa
till Berlin men hans fru var gravid.

Hon önskade något ännu mera
stillsamt.

Själv stod han med attaraxen i
näven, svalde när ingen såg,
en efter en,

Som en skenbar siluett av framtid
skymtade en bild han inte kunde
avgöra verklighetsaspekten uti,

drog förbi i suddiga ryckiga
kast likt tekniska grepp
av Dogmamanifestet,


Levande död framstod som
en klen tröst, ett plan att,
välja, tills något vaknat,

Vad som helst,