Hon är tunn
Späd
Liten
En klump
Tung som ett isberg
glaciärens gudomlighet
Lätt som en pärla
Sädesärla
Hennes hår,
Rödlätt
Vågigt
Ögon.
Melerade
Gröna och blå
Isiga, djupa och glasskimrande
Som smaragder
Rubinröda läppar, med smak av körsbär
I skogen
Liggandes fritt
Öppet
Armar och ben utsträckta
Sprattlande
I
och
Bland ett hav av frostiga rosa rosenblad
Kylan så påträngande,
kvävd
Hon är där
Den enda värmen i det kalla
Den enda kylan i det varma
Hud vit som snö, som liket själv
Ljus. Sammetslen.
Skört som porslin
Utan defekter
Blossande, rödrosiga kinder
Rörande. Omvälvande.
Ömtålig
Sårbar
Lättsamhetens tecken
Skönheten själv
Frostig
Bland rosenblad
utsmyckat med kristalliserande
frost och snö
flingor av kyla.

***

Han betraktar henne med värme
känner hennes kyla
strömma genom hans kropp
de är som gjorda för varandra
Han har sprungit ända från sitt hem
in i skogen
för att finna
henne
Trollskogens
älva

partiklar
cirkulerar kring dem
en kemi
så kemisk
pärlor
kristaller
regndroppar
hagel
snöflingor
solstrålar
allt i ett
som
snuddar vid deras kroppar
och själar
förenar dem

***

Trollskogens älva
och den evigt och ständigt vandrande
Nomaden
Nu
Tillsammans