Jag öppnade mina ögon mot en tidlös nyans;
mitt i den mörkaste natt såg jag stjärnbilder tändas
i min utsträckta hand, solar vars sken sen förändras
med mig, och på blanksvarta hav sedan speglar sin glans.

Jag söker det evigt tomma ekande drömska,
den plats, kärnan i min kropp, mitt ursprung och framtid
som sjunker mot oceanens botten, öde och vid
och där mina fotspår sedan faller i glömska.

Högt, högt över ytan svallar rymdernas dyning
där solars aska regnar över Neros händer,
och Ikaros ansikte förhärdas av bränder;
han faller, likt över Rom en brinnande gryning.

När våra skönhetstörstande ögon går sin rond
för att finna en döende evighet kan vi
se hur vackert det brinnande infernot kan bli,
hur storslaget, från djupen betraktat på avstånd!