Korsade flyktiga möten,
hönsfjädrar runt höfter,

det speglar sig i kristallerna
dinglandes över oss,

I mitt hår har någon fäst så
mycket krimskrams att tyngden
av dem märks tydligast,

Tar över allt det andra, det som
kittlar mellan benen, sjunger
fjäderlätt i bröstet,

Makalöst, att det tar över även
allt det, du vet det där som susar,

när vi blir kära,

Trots det dansar, som alltid,

likt en gudinna, den jag en gång
var, speglade mig i och inte lyckats
dra mig ur,

min kudde vet, och några få,

hur tvivlet överröstar mig,

du har en vacker själ och vi är
i sanning nio. Åter barn.

kan tyckas oförsiktigt,
naivt. Nog lite granna ryckigt

Men du vet. Du vet hur Bergmans
flickor innerst inne kan förstå,

det ljuva mitt i.

Ta och sov på saken.

Du vet det är livet. Det där gamla
vanliga livet.

Inget mer och för att vara
uppriktiga,

Så är vi det. Sådana är vi.

det är inte bra och inte illa,
bara så vi är,

I en karneval på fel dag,