Även om du blott bara är ett minne
Så vägrar din närvaro lämna mitt sinne
En evig längtan som mitt hjärta började brinna
Blev en förbannelse jag nu önskar kunde försvinna

Lindar in mig djupare i lögner dag som natt
Jag säger inget trots någon sitter där du satt
Ersätta dig som varit den enda som kunde förstå
Ditt namn som ekar är nu det svar jag kommer få

Djupare inuti än jag någonsin förut viljat titta
Jag fortsätter leta men nog aldrig kommer hitta
När det var mörkt ditt ljus var det enda jag såg
Men hur det såg ut jag inte längre kommer ihåg

Verkligheten påminner om att felen enbart var mina
Att jag förtjänar fortsatt känna tårarna neråt rinna
Om du fick veta skulle du försöka min börda lätta
Men inuti är jag redan död så någon annan får berätta