Ett hem som aldrig var ett hem
En dimma med lögner du har blivit lärd
Ett ofrivilligt hat som håller dig närd
Ord som sägs utan någon egentlig innebörd
Åskådarna lyssnar men jag blir aldrig hörd
Ombads vänta i ledet på min alldeles egna chans
På någon bättre som kunde tala mig till sans
Ge mig styrkan att idag lämna mitt hem av smärta
Pedagogiskt förklara syftet för mitt trötta hjärta
Bespottad , misstrodd jag vart istället skickad hem
Ser lyckliga människor men kommer aldrig tillhöra dem
Tyngda steg tillhörandes någon som blivit livstids dömd
Önskan att bli ihågkommen aldrig någonsin bli bortglömd
Jag hörde någon precis rassla klumpigt vid min dörrs lås
Känner redan nu detta alkoholtyngda illavarslande flås
Rösten i falsett så anar mitt svek har nått dess öra
Med livet färskt i minne kan mig döden inget längre göra