blåsten får masten att böja sig
oumbärlig är vindens kraft
den för det lilla skeppet mot
farliga rev och förödande klippor

matroserna ropar klagan för de vet
att Armageddon är nära
när vidundret öppnar sitt
tandlösa svarta hål till gap

så lyfter vi stilla från detta
fördömda sällskap
lyfter på skakande vingar över
förödelsen och skriar

sorg över vågornas skum