Möten i livet. Där det rena ligger
under intill det skadade, som om vi
vore den stärkta vita satinfransen,

Och ni andra. Ni vore skiten.

Du ser mig från avstånd. Hur jag
tar av mig blusen. Låter kjolen
falla. Hur jag för mig i vardagen.

du vet var jag förlagt min manslem
i väntan på det andra, under en
madrass, i leken bjöd jag dig mitt
andra. Det där du ständigt sökte hos
de andra,

de där som är som jag. Som är som
den där döda drömmen. Din stora
sorg min vän. Nog ser jag er samman.
Invid stearinljus och sagoböcker,

Ett barn under varje arm. Ditt dubbelliv,


Jag säger det åter. Reder ut det åt
dig. Inte för mig. För dig.

Inte för ett oss. Vi är något annat.
En tänkt illusion som kan stämma
gitarren så du kan uppleva musiken,


åter. Det är mitt liv. Min stämpel,


Det bodde en pojke inlindad i
lidandets filt. Ingen vaggade
honom. Ingen slet honom ut
till krigets fält,

Det livsfrånvända i honom
sökte i vik efter vik.

Han var så rädd. Att möta blick.