Du såg min vilja att
vandra. talade om längtan
härifrån,

Visst känner vi när
svartsjukan bränt hål i
egot, visst anade
jag din ändå,

nog fanns valet. att blunda,

då blev mitt jag till tre,

när älskarinnor inte ämnar såra
tas knep som bränner så
det känns,

Nog, fanns, valet att blunda,

tror att spelet som du spelat
längtat

till annan famn,

jag är måhända inget annat
än en söm
den du måste sätta i knäet

sitta med en längre stund,
ska du sy igen eller sprätta
upp,

där tror jag guden inom
oss håller sig gömd,