Det fanns en refräng jag nynnat
på, du sjöng så falskt att det blev

vi, minns orden än, sympatin,
den där kyrkan, Lindfors vackra
själ, om än talsång på något moget
vis,

" ja tycker inte om dig. Håller
inte av dig, men ja känner väldig,
sympati

Ja undrar ibland. Gör inte du de,

var visan sorg eller kärlek

När du sade skönheten satt
bakom en ratt och hon var jag,

var det kontrollen, den du inte
klarat av,

min kvinnlighet låg som en tjärn
och min känslighet invid något
du döpte till min tur,