du lämnade mig kvarvarande
som ett brev på vift
med bleknad poststämpel
jag hörde dig tystna
och våra röster
tappade varandras händer

jag bläddrar bland hesa minnen
kan inte tala
allting är så längesen

det är tyst när jag äter
och dammet hässjar solljus
som faller mot marken
och jag ekar i tiden, ser solar slockna
jag upphör att tala

tystnaden min röst lämnar hos mig
är ofantlig

jag drar mig tillbaka
bortom fönstrens händer
och ser skuggor stiga ur ljuset