Min barndom den präglas av yta
Insidan är sargad, splittrad och traumatisk
Ytan är helande, bra på att dölja och skölja över och skymma insidan
Vars betydelse, form och djup är alltför förödande för att kunna leva med.

Istället för att i barndomen ha besökt sagornas värld
Ord för ord.
Mening för mening.
Som i en böljande ny öppning för en annorlunda, alternativ värld
Så har den varit stängd
Stängd
för att ge utrymme åt ytan
Och få den att blomma
Visuell uppslukning utan djup
Med medel för att se något djupare, men med fokus
På den bildliga visualiseringen
Och ej den uttrycksfulla, flödande poesin
I ordens makt.
I insidan av filmen
öppen för tolkning
bortom det visuella
bortom det ytliga
insidan, djupet
är alltid så finstämt
raffinerat

Ja, med litteraturen - bokslukarens värld
Kan man ju faktiskt utveckla sitt eget språk –
Det
Öppnar en bro för att kunna förstå hur man från abstrakt tanke, till känsla sätter detta i sitt perspektiv och finner och formar detta i ord –
Låter det sippra ur ens mun för en mer konkret beskrivning
Låt ens inre poesi
och insida flöda
ut
och bli ett
med ytan

Språket
Orden
Meningarna
Läsningen mellan raderna
De är vägen, ledtråden, nyckeln för att hitta ut ur sin inre labyrint
Sin inre pyramid
Sitt tilltrasslade korallrev
Mangroveträsk
Medlet för att fördjupa sig själv i sitt inre
sin själ.
Få mer insikt kring sitt inre och sin identitet
Istället för att bara fokusera på det yttre – ytan –
Som bara är en av faktorerna

Man kan inte bara endast utveckla ett vackert yttre
om det så är en önskan
Att jobba på och utveckla insidan är också viktigt
Det är den delen jag gått miste om
Insidan
Ytan för den delen också
Jag är ju bara vardaglig

Jag vet bara om ytans värld och känner mig därför exponerad för den
min yta är långt ifrån komplett
jag har skavanker, brister, fläckar
och är inte särskilt vacker ytligt sätt
och detta smärtar eftersom den alltid haft en av de högsta av betydelser för mig i denna värld där så mycket betraktats med endast ögat
och inte genom själen
ytligheten har svept över min värld,
men jag söker mig mot djupet
och insidan
för att rädda mig själv
och bevisa för mig själv att något annat än yta också
existerar
något
överjordiskt
själsligt
andligt

detta
Som gör att jag ofta känner att min insida inte har någon som helst betydelse
Mitt djup inget värde alls – bara förlorade, oslipade kristaller bevarade i mitt inre
Bland min kalla grotta med stalaktiter, stalagmiter och andra mineraler
Ett rikt inre liv som är dolt översköljt av det mörker som finns.
För det är det som min insida utvecklats till
Ett evigt mörker
bittert, dystert, illvilligt...
sargat
Som är rädd för att synas
Som i försvarsställning söker sig till mörkret för att det är det jag som
Är rädd för... nej...är van vid
Van vid mörkret

Det ljus som finns undanträngs, men väcks då och då genom
De lyktor som mina andra
Nära och kära bär på.
tänder för mig.
Som tryggt
Försiktigt lyser upp mitt mörker.
Och får mig att uppleva lite vad ett varmt, gnistrande, glittrande, strålande ljus är
Hur det känns
Så jag kan få bada i deras böljande utstrålande värme
Trots att det inte ursprungligen är Min värme och Mitt ljus
Utan deras Ljus
Jag lyser skymmande i deras glans
Är bara en skugga

Försöker göra mig sedd
Försöker uppleva min djupare insida
Försöker förstå vad den är
Och se och uppleva dess betydelse
Dess outgrundliga, upphöjda obesvarade och
Oförklarliga
Skiftning

Det förflutna är något avlägset
Romantiserat och idealiserat
Det är delvis omgjort
Ytligt sett
För annars guppade och genomsyrades alltid den fula, negativa och destruktiva insidan med under denna barndomstid
det förflutna har en viss ansvar för nuet
varför insåg jag det inte redan då och kämpade för att förändra
synen på insidan
insidan som är så fin på andra
men inte på sig själv

Processen, steg-för-steg
För att bygga något
Har jag ingen som helst förståelse för
Mitt agerande
Är impulsivt, spontant, oberäkneligt
Ostrukturerat, ej målmedvetet, oplanerat
Och odisciplinerat.

Min poesi
Är falsk
Oäkta
Hela jag är
Konstlad.
Var finns den där glöden
Av äkta ärlighet
Av brinnande passion
Av innerlig drivkraft
Själslig potential
Hjärtskärande mirakeldrömmar
Och flygande aspirationer?

Mitt sinne för att slukas av ord är som bortblåst
För i tankarna far jag ändå oftast alltid iväg
I depressionens melankoli
Bort till ytan
I hopplösheten av att inte veta vem jag är
I min insida
I mitt djup
Hopplösheten
I att känna mig rotlös
Värdelös
Hopplös
På den jord
Ståendes med naiva fötter
Ibland i tron om att vara alltför paranoid?
och splittrad
Var går gränsen för att vara vuxet mogen
Och barnsligt omogen och oerfaren?
Var är svaret på upplevelsens erfarenhet?
Agerandets framfart?
Var är svaret - botemedlet på en kunskapens släckta törst?
En drivkrafts slocknade ljus, avstängda motor?

Ordens betydelse har mig
Förbipasserande
som förbisetts
Det har alltid varit den delvis tomma ytan som väglett mig
ytlighet
Som melodin i musiken
Ytan som skapar ett transliknande upplösningstillstånd
Skvalpande vattenyta
Utan dess innehåll, handling och form
Utan dess djup
djupet som är
Lyricsen
det själsliga detaljerna
som jag mer och mer lär mig att insupa
och tolka innebörden av

Tänk sagovärldar,
Ord och meningar
Som jag gått miste om
Om jag får barn
Ja, då önskar jag mitt framtida barn
Att ej mista detta.
De andra världarna.
De alternativa världarna
Universella
Men samtidigt inre fantasier
insidans ljus...
djupets motsvarighet

Yta och insida ska sammanvävas på ett mer hållbart
flödande
sätt
i min värld
i den framtida världen
i den värld jag börjar konstruera
redan
nu

Ni läsare hjälper mig fortsätta
att söka
och finna min insida
ni hjälper mig att se min själ
medan jag samtidigt får ta del av era själar

tillsammans väver vi insida
och yta
skapar balans mellan dessa två
som yin
och yang

***
Jag vill inte förändra min barndom
jag vill bara förstå den
acceptera den
och delvis förstå varför jag är den jag är
idag
nu
hur jag formats
och låtit mig formas
av mina upplevelser
erfarenheter
och subjektiva
tankar
och tankar utifrån om mig som
människor
haft och har om mig