Jag kan springa i evigheter, min kära.
Men allt jag skulle ge till känna är backspegeln.
Empati och sympati, vapenbröder och driftare.
Vi äro alla!

Dagarna faller nu sakta in i glömska,
som tunga händer på mitt sköra bröst.
Men när gryningssolen åter igen skiner,
ska jag äntligen få vila!