Rädslan kryper
hon möter hopp invid hopp
som dör,

andas, minner sig, om
det som var,

aldrig har en längtan prövats
som idag, invid tryggheten
invid vuxenheten,

som idag,

Om hon var den hon är skulle
hon inte ha byggt upp murar
av skydd,

de hon behöver riva en dag,

Väggen krossar, kommer så
nära, att hon får uppstötningar,

behöver kisa, ännu någon dag,


På en annan soffa sitter en
tvillingsjäl och gömmer sitt
mörka hår, låter läppar möta
hud,

En man att släppa allt
inför,

kasta sig utför,

den branta Klippan, likt en
mycket efterlängtad dag,