Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag har i princip inte skrivit på ett år. Jag har inte skrivit med känslor i kroppen. Så ingenting. INGENTING. blir bra.


Du är min .person.

Jag har druckit varje dag sedan en månad tillbaka.
Jag borde sluta gå till systemet. Jag borde sluta ge din bortgång skulden för det
Men jag får inte en begravning, jag får ingenting. du är bara borta.

Från och med nu kommer ingenting vara likadant. Nu när kriget passerat är bara offrena kvar.
Rädda det som går. Stumpen av benet. De få fingrarna som finns kvar. Rädda. Rädda det. Rädda mig.

Det som inte är bortsprängt - ta hand om det.



Det här är mer än jag kan klara. Det här berget är för högt, för brant.

Mina drömmar är förfärliga, det är död, död
överallt. Det är du, du
överallt.

Alla springer, utom jag.
Jag vill det bara få det att sluta. Få dig att sluta och komma
hem igen.


Nu kan jag bara hoppas att du en dag inser hur illa det faktiskt är.
Jag hoppas
jag hoppas
att du fattar det nu

att du får allt att kännas
som det inte borde

jag borde gett upp på dig för länge sedan.

Jag borde bara gett upp
lämnat scenen och räddat mig själv.

Hjärtat hade
det hade läkt till slut.




Fri vers av Nébuleuse
Läst 266 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-10-23 20:31



Bookmark and Share


  Brachmin
Delvis enormt JÄVLA ångestfullt, känslosamt är fel att säga. Det är något HELT annat...
2012-10-25
  > Nästa text
< Föregående

Nébuleuse