Jag är så rädd för att du inte ska förstå mig
Våra världar går inte ihop alls.
Jag är van vid krigstillstånd
vid att gå över lik och inte känna efter

Jag har sett trasiga kroppar ligga utspridda
och du har bott i villa på landsbygden och är helt normal
som man säger

Jag har inget skyddsnät som du
och jag är trasigare än du ser.

..tror inte att du kan förstå
att jag nog väljer bort dig i slutändan ändå

Mitt i sjukdomen som drabbat oss inser jag
i nån sorts feberdröm att jag aldrig kommer kunna
ge dig det du behöver.



Jag vet med mig att jag egentligen bara är


.halv.

Det är min hemlighet



Kamouflering var en del av träningen
inför krigen. Du ska alltid kunna smälta in. Det ska aldrig,
aldrig synas att du inte hör hemma.

Jag har överlevt, det säger allt.


Var natt vaknar jag upp med bankande hjärta
och vet att jag kommer sarga dig minst lika illa som
kropparna jag aldrig kommer glömma.


Så därför, väljer jag att gå nu, innan du hinner uppfatta
vad som håller på att hända.