glödsten för ögon
masken är kastad
monstret har rymt från där besten var lastad
från mörkaste avgrund han stiger mot ljuset
kokar i frihet det ädlaste ruset
bräckliga sanningar döljs av ett skäl
äcklade uttryck vill följa dess väg
men handen blev kvar
inga skrik, ingenting
inga blickar med spik i som ropar försvinn
skräcken han burit på frös där han stod
och dog bit för bit
när han såg hur hon log