blod
som pumpar, runt, mitt i vardag
av tårar, ansikte efter ansikte,
strilar ned från kinder, servett efter
servett, rullas det, leks det med,

Jag vaggar, Förklarar det svåra,
benämner med urtidsbegrepp,

vaggar, håller i, lilla gumman, men
vännen, det är svårt, min röst mjuk
och viskande, så litenheten ligger som
en trygg kappa,

Ger hopp men säger det tar tid. Det
har gjort det, att bygga fartyg av
skadad vikt,

Jag finns här intill, de ser och tackar
Jag säger tack, tack att du vågade,
anförtro detta till mig,

trötthetens kappa trär jag av mig,

I höstsolens bleka nordbredd frågar
jag på allvar hur, ja frågar mig
varför,

Tänk att åka hem i bil, och diskuterat
nya blondfilmen, att det är livet,
det relationella, vardagen, människans
egentliga jag,


det gör något med oss, hur blev
jag som jag, styva är mina brösts
vårtor,


Hud mot min egen, där är jag,

det levande,

mitt jag,