Dem har funnits där länge nu...
Dessa tankar...
Nu när jag sitter här i väntan...
I ensamheten...

Eldmänniskan...
Är det vi?
Vi föds i våldsamhet...
Vi förtär vår omgivning för att göda oss själva...
Vikan inte hindra det själva...

Vi är skapade sånna...
Vi lever för att föda oss...
Vi sprider oss snsbbt för att överleva...
Men vad gör det då oss till?

Vi orsakar förödelse...
För vi vet inte hur vi ska överleva på annat vis...
Vi lever på vår omgivning...
För vi vet inte hur vi ska bevara den...

Vi återskapar inte det vi förstört...
Utan fortsätter i tron om att det löser sig själv...
Fortsätter förtära...
Förödelsen verkar alltjämt...

Vi är allätare och parasiter...
Vi lever på allt som kan hysa oss...
Och som elden förstör....
Förstör det runt oss för att vi kan..

Vi är Eld och Människor...
Vi utvecklas inte längre utan sprider oss...
Orsakar mer förödelse...
Eldmänniskan...

Vi sprider oss som löpeld...
Ohejdbar i sin natur...
Våldsam i sitt sätt...
Vacker att beskåda...

Eldmännikan...
Dessa tankar om oss...

Tankar i väntan...