Alltet formas allt mer intill

en punkt. Nog har jag sett det
en tid.

Nog har något friskt skott vuxit
med arboristisk blick,

där bakom. Att släppa livets syre
i en hel tub. Det blir för dödligt,

Nog förbereder vi vår tur.

Nog hanterar vi oftast liv i sinom
tid,

Du är rädd för att kasta mig ur
ditt liv.

Min rädsla är abnorm. Som alltid.

Mitt mod har slagit mig till marken.
Värdig en obruten flygtur,

Satin och vardag. Slippa kantra i
något som är överlevnadssmart,

Jag har bevisat att skräcken kan
levas. Sida vid sida med drömmen,
som högg mig bakifrån,

Mitt öga är en ocean av levd passion
och avbrutna smärtor,

någon djävul har i stunder viskat
över axeln, att mitt jag har min
slutdestination där,

Älskad men inte fått älska.


Det får inte stanna. Bli mitt jag.