Jag hatar lyckliga människor.
Speciellt nykära människor.

Det rycker i mina knogar.
Det spottar och fräser i min hjärna.

När jag egentligen vill glädjas åt din lycka.
Så vill jag egentligen slå in ditt lyckliga, flinande anlete.

Jag hatar lyckliga människor.
Speciellt nykära människor.

För när jag observerar dem.
Så inser jag hur jävla olycklig jag själv är.

Jag hatar mig själv.
För att jag hatar att älska.